sannahahlin

Jag borde klivit upp mycket tidigare än halv tolv (dumma mig), men här är jag nu, nyduschad och göralös. Jag lyssnar på Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din med Håkan! Jag är inte världens fan av honom, men det finns några låtar som alltid slår så rätt, detta är en av dem.

Snart får jag träffa min Aidan igen! För er som inte vet är min Aidan a) min b) väldigt långt härifrån (närmare bestämt i Skottland) och c) bäst! ♥
Jag menar det verkligen när jag säger att jag inte har träffat en finare människa. Och jag är rent utsagt lycklig med honom. Till skillnad från den där...ni vet, den där fula med långt hår? Ingen tyckte om honom ändå, haha. Livet känns helt enkelt bara bättre nu. Trots arbetslöshet, en bråkig ekonomi, och brist på saker att göra tills lite efter mitten av juli, så Är livet ganska bra. Det låter väl bra?

Jag hoppas han inte har något emot att jag visar hur söta vi är <:

Av någon bisarr anledning fick jag för mig att jag skulle skriva om min skoltid, det kanske är föga intressant, men man (DU! Ja, jag menar just Du) får skylla sig själv om man läser och dessutom fortsätter läsa efter att jag berättat detta! Så...

Första klass: Jag var knubbig, fruktansvärt blond, glad, blyg och tycke nog att jag var liiiite bättre an en del i min klass på att läsa, eftersom jag till slut fick läsa i den svåra boken (jag var Jättestolt)!

Andra klass: Fortfarande knubbig och blond, samma klass, ny skola. Möjligen lite, liiiite utstött... Inte så konstigt, med tanke på att jag under en period tog med mig min kanin Kalle (gosedjur, såklart) med på lektionerna ibland... Lite konstigt.

Tredje klass: Samma som ovan, fast lite knubbigare och ny skola Igen! Rädd för de äldre eleverna på den nya skolan. Var det kanske där Harry Potter-hysteriet började? Inte säker.

Fjärde klass: Riktigt läshuvud tydligen (antagligen enligt mig själv), läste hela tiden och när jag inte läste så sjöng jag. Bl a på skolgården. Pinsamma unge.

Femte klass: Sjöng mer, läste mer, mer knubbig. Få, men goda vänner. Fortfarande blond och hade på mig kläder mamma köpt åt mig. Inte riktigt säker när Jimmy Jansson-fasen började, men jag var nog mitt i den då. (Den gick tack och lov över)

Sjätte klass: Valde mina egna kläder, för stora kläder, pojkflicka som fick börja sminka sig. Intressant. Slutade sjunga i kör, för att jag inte då skulle vara med i Änglakören (lokala kyrkkören för barn) längre.

Sjunde klass: Fåtal vänner, längre hår, rosa slingor, blev konstant frågad om jag var "svartrockare", så jag kanske inte behöver förklara hur jag såg ut. Fick vänner(!) som var (fortfarande är...) ett år åldre. Kan inte längre klassas som knubbig, snarare lite tjock. Aningen utstött, tönt-stämpel.

Åttonde klass: Liite, lite mindre blyg, började forma en ordentlig personlighet, manga- och animenörd, fortfarande töntig men hade inte lika mycket emot det, en bra, liten grupp nära vänner och förkrossad i slutet av skolåret för att nästan alla vännerna lämnade mig för gymnasiet!

Nionde klass: Första klassens emo (jag såg ut som ett, i alla fall), skaffade min första "riktiga" pojkvän (nej, jag räknar inte den blonda samen jag "var ihop med" i sjunde klass), jag såg Dir en grey i Stockholm, blev hela tiden frågad om jag var tillsammans med min homosexuella (fast det visste vi inte då) kompis. Det var jag ju inte. Bestämde mig för att gå media i Strömsund, kom in.

Min grundskolegång sammanfattad. Någon gång under högstadietiden insåg jag också att jag blivit liiite mobbad (visst kan man vara det? Lite mobbad? Om inte, så... Lite hackad på, då) några år tidigare, folk hada drivit med mig och jag hade inte insett det. Jag kanske inte har beskrivit tiden som särskilt lycklig, men det var den nog. Trots utvecklingssamtal om att "lilla Sanna hade svårt att skaffa vänner" så var jag ganska glad. Jag hade alltid några vänner, plus mina böcker!

Hur såg din skolgång ut?

Nu är det nästan dags att börja ett nytt liv(!) med en ny tillvaro och så har jag lovat mig själv att jag Ska ta tag i allt det jag önskar jag tagit tag i förut.

Idag, två dagar efter studenten så sitter jag här, på min tilltänkta studentmiddag och bloggar alltså. Det kändes för tillfället mer lockande än att titta på fotboll eller umgås med mer eller mindre fulla människor. Nej, en glad cola*, loka och lite mousserande vitt vin är allt det blir för mig!

Med risk för att låta smörig, lite sliskig och jobbig säger jag Ändå: Ta vara på tiden med de omkring dig. Du kommer att ångra dig annars. Det vet jag att jag gör.